Här om dagen var jag på pressträff för Urban Delis och God Morgons gemensamma satsning Juicebaren. Jag var inbjuden genom Spot and Tell, en tjänst som för ihop bloggare/twittrare med företag som vill marknadsföra sig.

Jag var där av två anledningar: dels för att jag i egenskap av bloggare är målgrupp för denna typ av tjänst, dels för att jag i mitt jobb på Björn Borg stöter på olika erbjudanden att engagera bloggare. Det blev en intressant upplevelse med insikten att jag aldrig kommer att utsätta bloggare för en pressträff.

Formatet var klassisk pressträff: folk stod i givakt och hälsade välkommen. Det bjöds på frukost med smoothie och juice, God Morgons varumärkesansvariga berättade lite fakta om juice och God Morgon och hur man tänkt när man skapat Juicebaren. Därefter berättade Jesper Weidlitz, en av personerna bakom Urban Deli, om hur man tänkt när man startat stället. Provsmakning av Juicebarens smoothies följde, alla fick en påse med PR-material och ingredienser till en smoothie. Sedan var det slut. Det hela var över på knappt 45 minuter.

Det här upplägget är säkert perfekt när man bjuder in journalister och skribenter. För mig som bloggare blev det bara krystat och tafatt. Först och främst är ju frågan vad som förväntas av mig: ska jag skriva ett positivt omdöme i bloggen/på Twitter? Förväntas jag vara nyanserad, får jag vara kritisk? Jag kunde absolut skrivit en kort artikel om det i Lokaldelen, men för att jag ska skriva om det på min blogg måste det vara mer upplevelse och jag måste få vara mer aktiv. Det är inte en rolig upplevelse att bara bli matad med information, inte ens om man får en god smoothie och en goodiebag på köpet.

Det är synd. Jag fick ett bra intryck av Juicebaren/Urban Deli (någon sa att de inte har mackor, men det kan inte stämma – man kan väl inte ha en deli som inte serverar mackor? Det är som att ha en grillkiosk som inte serverar hamburgare) och av Jesper. Jag gillar Godmorgons Nypressade juice, som smakar olika beroende på säsong och apelsinsort vilket är en skön kontrast till tråkigt standardiserade produkter som Tropicana.

Så här hade jag gjort om jag varit ansvarig: låtit denna pressfrukost vara just för pressen. Sedan hade jag vikt av en kväll när jag bjudit in 10 bloggare med vänner. Bloggarna hade fått en utmaning: skapa en egen smoothiesmak. Alla skulle få ett grundkit med juice och vaniljyoghurt. Sen hade jag haft ingredier som de fått dela upp mellan sig. Sedan skulle tävlingen vara igång. Alla får en timma på sig att skapa sin smoothiesmak. Vännerna utgör juryn, som utan att veta vem som gjort vilken smoothie avgör vilka som är godast. De tre godaste hade blivit officiella smaker i Juicebaren, självklart döpta efter bloggen eller bloggaren. Alla hade fått en goodiebag med sig hem som tack.

Det hade varit något att skriva om, både för bloggarna och vännerna. Det hade varit en upplevelse. Det hade engagerat och utnyttjat kreativiteten hos bloggarna. Istället för att göra mig till en passiv mottagare skulle de ha gjort mig till en aktiv deltagare.

1. Raka rör – lika linor – Kultur & Nöjen – Sydsvenskan – Nyheter dygnet runt
   - Frågan om nätneutralitet är extremt viktig. Här är en lättbegriplig text som förklarar varför Googles utspel är så farligt. Mycket bra för personer som kanske inte är så hemma på begreppen.
2. Foxconn to Hire 400,000 China Workers Within a Year – Bloomberg
   - Företaget som tillverkar bland annat Macbooks och iPhones åt Apple planerar att anställa 400 000 personer närmaste året och kommer totalt att ha 1,3 miljoner anställda. Häftigt!
3. tumblr_kypnd9ydT11qa0uujo1_1280.jpg
   - Det anges inga källor, så det här måste efterforskas om det stämmer. Jag tror inte att det finns något direkt samband, men stämmer det är det onekligen ett lustigt sammanträffande.
4. Germany to Legalize Cannabis
   - Äntligen! Medicinsk användning av marijuana är helt rimligt.
5. Facebook Punks Foursquare, Gets Them To Announce Nothing
   - Det kommer mycket om Facebook Places framöver (Både Björn Alberts och Jocke Jardenberg har redan postat intressanta länkar). Som Foursquareanvändare tycker jag att det här var mycket intressant. Jag tror att Foursquare kommer att få svårt att hävda sig mot Facebook Places, och det här inlägget förtydligar det.
6. Toppluva mot Sverigedemokraterna
   - Jag har skrivit om det på Åsiktstorped.se också. Luvan är en mycket bra idé – den är ett sätt att inte hålla tyst. Tystnad kan ses som att hålla med. Jag har beställt en. Kul initiativ!
7. Tankar om cred « Valda delar
   - Jag snubblade över detta via Doktor Spinn. För mig är det självklart att credda, även om det är något som ”cirkulerat runt”. Jag väljer helt enkelt att credda den i mitt nätverk som tipsat mig om det.
8. Google Exec Fails Twifficiency Exam And The Fine Print Exam (Like Everyone Else)
   - Hela Twifficiency-debaclet är intressant. Jag tycker att James förtjänar en chans, men när jag ser vissa av hans tweets där han skyller på användarna svänger jag åt andra hållet. Att skylla ifrån sig är fegt och ynkligt. En annan intressant aspekt: om det vore typ Microsoft som låg bakom – skulle någon försvara dem?

1. TechCrunch – Eric Schmidt’s Name Game Doesn’t Make Sense
   17 August 2010 – Intressant. Googles CEO Eric Schmidt tror att ungdomar i framtiden kommer kunna byta namn som en markering att de nu är vuxna, för att distansiera sig från ”dumheter” de gjort i de sociala molnet som unga. Personligen tror jag att idén är helt ute och cyklar.
2. www.toxel.com – 12 Cool and Unusual Refrigerators
   17 August 2010 – Galet snygga kylskåp! Star Wars-nörden i mig gick igång på R2D2, men Googles äggformade kylskåp är också mycket snyggt.
3. www.dagensmedia.se – Röda siffror för Gringo-grundaren – Dagens Media
   17 August 2010 – Carlos Rojas skulle ju med hjälp av sociala medier fixa vinst på 100 000 SEK på tre månader – utan affärsidé och med bara 8 timmars jobb per vecka. Det är ett hån mot alla som faktiskt jobbar med sociala medier, och uppenbarligen kan han inte ens driva ett gammaldags företag.
4. techcrunch.com – Facebook, By The Numbers
   17 August 2010 – En cool-to-know sammanställning av Facebook-siffror och en tidslinje över Facebooks utveckling.
5. www.videren.net – Skrivet under #SSWC 2010 « Jan Viderén
   17 August 2010 – Jan har samlat en massa texter som skrivits om SSWC. Om du inte var där men vill få ett hum är det här ett bra ställe att börja på. Du kanske inte förstår så mycket av vissa enskilda texter, men du får en helhetsbild om du ögnar igenom några av dem.
6. sethgodin.typepad.com – Seth's Blog: How big is your red zone?
   17 August 2010 – Jocke tipsade om det här inlägget idag, och det är briljant! Alla behöver gröna prickar, vare sig det handlar om sociala medier, träning eller något annat som man vill lära sig/göra, men som man inte riktigt vet hur.
7. womnewsletter.se – Från SSWC: Makt och kön i sociala medier | WORD-OF-MOUTH NEWSLETTER
   16 August 2010 – Bra sammanfattning av sessionen ”Makt och kön i sociala medier” under SSWC av @notonmyshift
8. www.youtube.com – YouTube – RAGE 60fps demo on iPhone 4 by John Carmack
   16 August 2010 – Skaparna av Quake visar sin spelmotor på iPhone 4 med imponerande resultat. Jag spelade Quake 1996 på en stationär PC med sämre grafik.
9. www.mattiasbostrom.se – SSWC-boken 2010: ladda ned eboken och beställ pappersboken
   16 August 2010 – SSWC-boken 2010. Någon sa att det var som en tjock, svensk Wired. Det ligger något i det. Antingen laddar du hem den i PDF eller som e-bok, eller så köper du ett fysiskt ex för 125 bagis.
10. axbom.se – Dags att återuppfinna visitkortet
    16 August 2010 – Intressant historia kring varför visitkort kallas för ”visit”-kort, och om återuppfinnandet av odigitala visitkort (som alltså inte är döda än på länge)
11. Mjukskrift – Web eller native app? (del 1)
    16 August 2010 – Spännande och intressant sammanfattning av diskussionen om man ska bygga en iPhone-app eller göra en mobilanpassad webbsida.
12. techcrunch.com – Guess Who Else Disagrees With Google’s Net Neutrality Plan? Google In 2006
    15 August 2010 – Google har verkligen ändrat sig i frågan om ett fritt internet sedan 2006. Aktivistvideon i det här inlägget är snyggt.
13. Helds HBT-nyheter – Majoritet i USA för homoäktenskap för första gången.
    14 August 2010 – Wow! Det rör på sig i det konservativa landet i väst.
14. Jordan Ferney | Oh Happy Day! – Photobooth Engagement
    13 August 2010 – Jag har missat det här. Det är en mycket fin dokumentation av ett frieri.
15. Abduzeedo | Graphic Design Inspiration and Photoshop Tutorials – Movies Infographics Collection
    13 August 2010 – Många coola visualiseringar med filmanknytning. Ett måste för popkulturnördar. Har du inte sett Inception, hoppa över just den bilden.
16. TYWKIWDBI – Dumbledore is gay
    13 August 2010 – Roligt om Dumbledores outande
17. 1 Design Per Day – The Magnetic Man
    13 August 2010 – Coolaste nyckelhållaren ever?
18. Wolfram|Alpha Blog – Where Are Wolfram|Alpha Widgets?
    13 August 2010 – Det här är extremt häftigt. Med Wolfram Alphas widgets kan man ge läsare en chans att göra egen research relaterad till ämnet. Skriver du om barnadödlighet i Sverige kam läsarna själva kolla t ex andra länders siffror, eller följa den historiska utvecklingen och jämföra.

I helgen var det Sweden Social Web Camp, en icke-konferens om sociala medier. En av sessionerna handlade om huruvida man har ett ansvar för den dialog man startar som organisation/varumärke i sociala medier. Diskussionen var vansinnigt intressant (tack, Martin för att du initierade den) och konsensus var att ja, det har man.

SJ har lyckats bygga upp en hel del ”street-cred” i sociala medier tack vare sin (lyckade) närvaro på Twitter. De lyckades också rasera en stor del av det för två veckor sedan, både hos mig och hos andra. Då var jag ändå inte på något sätt påverkad av deras misstag, däremot är deras inställning ett tecken på att de trots allt inte förstår.

Svårigheten med att jobba med konversation i det sociala molnet är att man inte bara behöver ha koll på etikett och tonläge, man behöver också ha koll på verktygen och kontinuerligt hänga med i de nya funktionerna som introduceras. Annars kan det gå tokigt, vilket SJ har fått erfara.

Deras kundtjänst har funnits på Twitter i snart ett år. Under den här tiden har de utvecklats. Till exempel lärde de sig ganska snabbt att inte svara med statistik över hur punktliga de är när någon klagade på att tåget var försenat. Det hjälper inte mig att veta att SJ har x procents punktlighet när just mitt tåg är sent, och just då känns ett sånt svar mest som en örfil.

SJ har med jämna mellanrum kört retweet-tävlingar på Twitter. De skriver ett meddelande, och de första som retweetar det vinner. Bland annat kunde man på det sättet vinna en barnbok om tåg. Det fungerade uppenbarligen fint, eftersom man upprepade det här om veckan.

Här börjar SJ:s problem. Twitter, liksom de flesta andra tjänster i det sociala molnet, vidareutvecklas ständigt. Nya funktioner introduceras, och tredjepartsverktyg hänger inte alltid med. SJ använder ett tredjepartsverktyg för att twittra: CoTweet, som underlättar när många personer ska twittra från samma konto.

SJ korade bland annat Peter och Rasmus som vinnare. Både Peter och Rasmus gjorde retweeten manuellt, vilket gör att de och inte @sj_ab står som avsändare. Notera Twitters egen tidsstämpel.

Peter retweetade SJ kl. 11.02

Rasmus retweetade SJ kl. 11.01

Raz och Jacob var snabbare. De använde Twitters egen retweet-funktion, som bara kräver två klick. Här står också @sj_ab som avsändare. Notera även här tidsstämpeln. Uppdatering: som @filip (om du inte följer honom och är intresserad av användargränssnitt, språk och fyndigheter är han en guldgruva) påpekar är det originaltweetens tidsstämpel som syns nedan. Ordningen kan dock ses i en skärmdump av sökningen på Twitter, som Jacob förtydligat.

Jacob RT:ade SJ 11.00

Raz RT:ade SJ 11.00

Här är det tydligt, till och med Twitter egen tidsstämpel Twitters eget sökgränssnitt visar att Raz och Jacob var snabbare. De vann dock inte, eftersom SJ inte var medvetna att ”RT” idag kan göras på två olika sätt – och att deras verktyg CoTweet inte visar retweets som gjorts på det sätt Raz och Jacob använde.

Här är första misslyckandet.

Andra misslyckandet är värre, eftersom det bygger på det första. SJ skyller fadäsen på tekniken i allmänhet och CoTweet i synnerhet. För alla som jobbar med kundtjänst är det förmodligen skämskuddepinsamt att läsa konversationen som följer mellan Raz och SJ.

Även jag gav mig in, eftersom det för mig var självklart att det var SJ:s egen kompetens som brustit, och inget annat. SJ gav mig samma svar. När jag några dagar senare följde upp och frågade Raz om han hört något om kompensation från SJ fick jag ett DM från SJ:

DM från SJ där de återigen skyller på tekniken

De ber om ursäkt för att tekniken strulade. Sedan slutar SJ följa mig, vilket är en intressant markering från deras sida.

Så vad skulle SJ gjort? Får man inte misslyckas i sociala medier? Jodå. Det handlar om hur man hanterar det. SJ hade bara fem biljetter till Sonicsphere, vinnarna var utsedda och man kunde inte gärna ta tillbaka dem. Så här hade jag skött det:

Först hade jag skickat ut en tweet:
”Förlåt. Vi inser att en brist i vår kunskap om twitter gjort att vi korat fel vinnare. Vi ska försöka kompensera er som drabbats.”

Det hade inte varit rättvist att ta biljetterna ifrån de korade vinnarna, lika lite som det är rättvist att skylla på tekniken i det här fallet. Men egentligen handlar det inte om biljetterna. Det handlar om att göra rätt för sig. Därför hade jag skickat ett presentkort på en tågresa till de fyra personer som faktiskt varit snabbast.

Vad säger du? Hur hade du hanterat historien? Tycker du att SJ har gjort rätt?

(Läs även Raz och Jacobs egna inlägg om det här)

I år anordnades andra upplagan av Sweden Social Web Camp, och jag var där för första gången.

Det var också första gången jag var på en icke-konferens (eller ”unconference”, som det kallas på engelska). Det är ett häftigt format, där man istället för inbjudna talare och givna ämnen låter deltagarna skapa konferensen. Om man har något man vill ta upp, en fråga man vill diskutera eller ett problem man vill lösa sätter man helt enkelt upp en session på schemat om det. På SSWC var sessionerna 20 eller 40 minuter. Schemat förändrades under dagen: nya sessioner dök upp som uppföljning på tidigare dito.

Sessionerna spann över många områden: politik, föräldraskap, utbildning, teknik, marknadsföring och PR, samhälle – den gemensamma nämnaren var att sociala medier var ständigt närvarande. Totalt sett är jag mycket nöjd med helgen, och hoppas att det här upprepas nästa år. Syftet med det här inlägget är mest att ge feeback till anordnarna och försöka samla ihop mina tankar.

Saker jag gillade:
Spridningen av ämnen. Sessionerna jag gick på handlade om allt från Facebook till kön/makt till bruksortsmentalitet och hur den påverkar deltagande i sociala medier. Det är lite av en julafton att titta på schemat, eftersom det fylls på först när alla deltagare är på plats.

Det var också häftigt att träffa folk som jag tyckte att jag kände, vars ansikten jag kände igen från avatarer på Twitter, och som för mig var kända som sina twitternick och inte sina AFK-namn, på riktigt. Det finns bekanta jag lärt känna AFK som jag känner sämre än folk jag bara mött digitalt.

Saker jag ogillade:
Campandet. Teknik + camping går inte ihop. När det dessutom finns en massa ovana campare, och det pågår en massa festande runtomkring blir sömnkvaliteten lidande av många skäl. Regnet och fukten gjorde det inte bättre. Jag tror att om man kommit överens om förhållningsregler kring festande/musik/högljuddhet i campingområdet i förväg så hade det blivit mindre frustration för oss som la sig någorlunda tidigt.

Talet under middagen. Det här handlar snarare om mina förväntningar än om talaren (Jerry Silfwer, @doktorspinn). När det utannonseras en hemlig talare under middagen, och någon tar upp tjugo minuter av min tid förväntar jag mig att det är en mycket underhållande talare (som Morris Packer, @morpac, som kan berätta om vad som helst och få det intressant och levande) eller någon som berättar något jag inte känner till, eller något jag inspireras av. I det här fallet var det varkendera. Jerry är en duktig PR-konsult, hans blogg är läsvärd och han är väl värd att följa på twitter, men här blev det bara galet med mina förväntningar.

Sessionerna:
Digital Storytelling med bland annat Gitta (@gitta), Pelle (@pelles) och Martin (@palace) var en bra start på dagen. Jag fick en känsla för formatet, och tiden rann iväg medan Gitta och Martin berättade om hur Veidekke arbetar med storytelling. Här fick vi också prata om utmaningar. Största lärdomen: största utmaningen för de flesta organisationer är att få transparens att på riktigt bli en del av organisationen, vilket krävs om historierna ska vara aktuella och kunder/användare ska ha en chans att påverka historien.

Brukortsmentalitet med Erik (@uppstuds). Här var det framför allt lärorikt att få en genomgång om bruksortsmentaliteten och hur den påverkat det svenska samhället. Slutsatsen jag drog är att det egentligen inte är ”bruksortsmentaliteten” som är ett problem, utan människans inbyggda motstånd mot förändringar. Personer som bor i storstäder tvingas att hantera förändringar i större utsträckning, medan personer som bor på små orter lättare kan ignorera förändringar.

Facebook – en plats för företag? med Niclas (@deeped) och Heidi (@heidiupdate). Största insikten: närvaro på Facebook bör snarare kallas ”närvaro i Facebook-sfären” eftersom det inte nödvändigtvis behöver handla om en Fan Page. Det kan handla om integration med Facebooks API i form av Facebook Connect eller ”rekommendera”-knappar på produkter. En annan sak jag lyfte är att jag gärna skulle se ett forum för folk som hanterar företag, varumärken eller organisationer på Facebook så att man kan diskutera, dela lärdomar och också försöker påverka Facebook i utvecklingen av Fan Pages.

Kön i sociala medier: märks det och spelar det någon roll? med Fredrik (@bisonblog). En välbesökt session som egentligen inte gav några nya insikter, men ändå var intressant. Konsensus i slutändan var hur som helst att kön visst spelar roll i sociala medier. Digitalt är inte frälsningen här.

Facebook för varumärken, organisationer och företag. Den här sessionen höll jag i, som en spin-off på tidigare Facebook-session. Här var det befriande att få dela med sig av både lyckanden och misslyckanden, och lyssna på hur andra jobbar. Det mest givande var att de flesta var med på att träffas en gång i månaden, äta lunch och utbyta erfarenheter. En kallelse till det mötet kommer här på bloggen under veckan (och på twitter, med hashtaggen #fblunch)

Sluta jiddra, börja trolla – har företag något ansvar för dialogen som de initierar med sin närvaro i sociala medier? med Martin (@palace) Kanske den mest intressanta diskussionen. Slutsatsen var att ja, man har ett ansvar i och med sin närvaro – men att jätteföretag av typen Microsoft behöver hitta ett annat sätt att vara närvarande än till exempel mindre webbhotell som utmärkta Binero

Varför hatar du Microsoft? med Niclas (@deeped), Brit (@britstakston) och Mauritz (@macfeast). Här var det en intressant diskussion kring varför Microsoft får så mycket bashing medan Apple kommer undan med det mesta de gör, trots att Apple beter sig som ärkeskitstövlar ibland. Jag tror att Apple håller på att urholka det förtroende de åtnjuter med sina tilltag, och kommer snart bli det nya EvilCorp istället för en cool underdog. Jocke (@jocke sammanfattade det vi kände ungefär: Microsoft kan inte få samma cred som Apple. De behöver hitta något annat och köra på det.

Jag är förvånad över hur många som fortfarande, 2010, samlar in e-postadresser bara för att de kan. De tänker uppenbarligen inte på att det oftast är ineffektivt och i vissa fall kontraproduktivt.

Låt oss titta på tre exempel:

Exempel 1: En ”gratis” guide till budgetresande i PDF-format
För ett tag sedan twittrade bloggen ”Budgetresande” följande:

Gratis nybörjarguide till billigt flyg http://bit.ly/c20DuQ RT:a gärna!

Länken leder till ett blogginlägg där du ombeds lämna din e-postadress så kommer guiden (en PDF-fil) att skickas till dig. Att samla in e-postadresser utan vidare förklaring luktar spamfälla lång väg, vilket jag också påpekade för personen bakom twitterkontot. Förklaringen var att man också fick ett nyhetsbrev (som nästan ingen någonsin avprenumererat från) på köpet. Det framgick ingenstans (dock är sidan nu uppdaterad så att det framgår). Om vi bortser från det korkade i att använda PDF:er på webben, det snåla i att inte erbjuda en direktlänk till PDF:en i fråga och det naiva i att be ett nätverk av personer att RT:a något som man inte kan avgöra värdet på återstår det korkade i att samla in e-postadresser bara för att.

Exempel 2: Elaine Bergqvist och kommunikation

Elaine Bergqvists nyhetsbrev

Exempel 3: SJ och ljudboken
Tredje exemplet på samma sak är SJ och ljudboken. Inför midsommar har SJ en goodwillkampanj: de ger bort Mordet på Orientexpressen som ljudbok. Ett smart drag: många åker någonstans över midsommar och en ljudbok är ett utmärkt tidsfördriv. Alla, oavsett om de är kunder eller inte, kommer att tänka på SJ när de lyssnar på boken. Dels finns en naturlig koppling då orientexpressen är ett tåg, dels tror jag att man gör en positiv koppling till SJ under lyssnandet, eftersom man fått boken från dem. Problemet är att man för att få boken måste godkänna användarvillkoren. För att godkänna dem måste man också gå med på att få ett nyhetsbrev.

Konstiga villkor från SJ

Om du vill samla in e-postadresser, ha en sida/en ruta på sin sida där du tydligt ger användaren möjlighet att lämna sin e-postadress för att få uppdateringar från dig. Du kommer att få in färre e-postadresser än SJ och Budgetresande i exemplen ovan, men de du får in kommer på riktigt vara intresserade av att få ditt nyhetsbrev. De kommer inte att känna sig irriterade över att du skickar nyhetsbrev till dem, eller undra varför du mailar dem och hur du fick deras e-postadress.

Omvänt, om du gör som i exemplen ovan så använder du samma princip som spammare. Det enda som skiljer dig är att du med ganska småaktiga metoder fått användarens godkännande, vilket säger att du agerar på rätt sida om lagen. Etiskt däremot är du inget annat än en spammare.

Det jag skulle ha gjort om jag vore Budgetresande är att lägga ut informationen på min blogg. Det är vad sociala medier handlar om: generositet och att dela med sig utan att ställa krav på förhand. Om jag vore SJ hade jag haft en separat checkruta, obockad som standard, för nyhetsbrev så att användarna kunde välja att bara ladda hem boken utan att få spam på köpet. Om du ska ge bort något, ge antingen bort det som en bonus till dina befintliga prenumeranter, eller ge bort det till alla. En köpt e-postadress är inte värd något, även om du köpt den av ägaren.

I Elaine Bergqvists fall hade jag valt att skriva varför personerna jag skickar nyhetsbrevet till får det. (Och dessutom valt en reklambyrå som, 2010, inte gör sajter helt i Flash. Är Soft Farfars spöke, måntro?)

När jag checkade in i Life-butiken i Skrapan blev resultatet poetiskt.

Foursquare-poesi

Scan har inte riktigt förstått det här med transparens.

Å ena sidan pushar de nyheten att (utländska) grisar matas med grisrester som ett argument för att köpa Scans svenskt kött både på sin blogg och på Twitter.

Å andra sidan glömmer de att berätta att de är delägare i Daka, det danska företag som gör grisfoder med grisrester. Det glömmer däremot inte Svenska Dagbladet.

Resultat: Scans trovärdighet i sociala medier minskar.

Hade jag jobbat på Scan hade jag valt att beröra ämnet i bloggen, och pratat om det problematiska i det hela. Det hade istället ökat min trovärdighet.

I söndags höll jag en föreläsning för projektledar- och marknadsföringsutbildningarna på Berghs om hur jag blev bra på sociala medier. Jag tycker att namnet, ”Serendipitet”, är fantastiskt talande. Som alltid är materialet släppt under Creative Commons BY-SA:

Nedan finns presentationen:

I söndags höll jag två föreläsningar för projektledar- och marknadsföringsutbildningarna på Berghs. Eftersom jag blev sjuk på avslutningen höll vi dem via Bambuser veckan efter avslutning. Som alltid är materialet släppt under Creative Commons BY-SA:

Presentationen finns nedan: